Om mig

Mitt foto
Nyfiken skånepåg som hamnade i Stockholm men nu flyttat vidare och bor i Leksand. Det är kul. Har sprungit några ultralopp, det är kul. Har köpt klofiberräcer och cyklar en del, det är kul. ... men jag rakar nog inte benen ... ännu ... Den Stora Utmaning 2011 var Järnmannen i Kalmar. Triathlon är så roligt att jag gör en IronMan varje år, det är kul.

söndag 22 april 2012

Det händer grejor på stranden.

I dag blev det en ny lat dag på stranden men först gjorde jag ett försök att gå på stan. Jag skulle hitta thaibyxor och snyggt armband -no homo- till Micke och en sidenblus till lilla mammsen. Det gick sådär, jag ser ju inte skillnad på siden och polyester (tror jag) och snyggt armband... Jag gav upp och gick ner till stranden istället.


Aaaa, mycket bättre; kall öl, sval bris och liten vit stringbikini som tassade förbi. Det var dock något som inte riktigt stämde. 42:or i skor? Mycket riktigt när hon vände sig om fanns det något där fram som ... eeee... trots vadderingen syntes det tydligt att  hon var en hen, kan vi konstatera. Med ett bekräftelsebehov dubbelt så stort som fejkbrösten. Minst.


Världsvan som jag är så tittade jag ytterst diskret men hen uppfattade att jag tittat och då började paraden. Naturligtvis hade hen mer än en bikini med sig och nu skulle den lila på. 

En nyfiken ryss satte sig snett bakom mig och började fråga om hen var en madame. Självklart! Hen var mycket indignerad men gjorde ändå en stor show av att byta om. Hoppsan där halkade visst toppen av och de små stringtrosorna var också krångliga samtidigt som handduken ameeen guuud, tihi-fniss...tror jag.

Jag var naturligtvis väldigt diskret och tittade finkänsligt ner i min bok. När hen satte sig bredvid ryssen och de kommit över de första språkförbisttringarna och kuttrade mysigt med varandra tänkte jag att de kanske behövde få vara ensamma lite så jag gick och badade istället.


När jag kom upp hade ryssen gått och hen blossade irriterat(?) på ytterligare en mentholcigg. Sen kände jag mig lite som när man är på zoo, för resten av eftermiddagen försökte jag ta en bild på hen. Ytterst diskret, finkänsligt och världsvant såklart. Men i alla fall. Bilden blev lite långt ifrån men å andra sidan fick jag med Konstiga Mannen också. Han hyr en solstol, står i vattenbrynet i 2-3 timmar och går igen.


Och gick det gjorde jag med, dags att ta itu med shoppingen. På Beach Road finns en nybyggd galleria och jag blir så ledsen. Det är TopShop, Burger King, Bennetton, Starbucks och bla bla bla. Usch. Dessutom verkar den ha dåligt självförtroende, 5 cm...inte mycket att skryta med precis.

Det bästa med gallerian är att den är hög och går att använda som riktmärke och AC:n. Jag traskade snabbt över till Pattaya Market istället, en stor byggnad med tak i korrugerad plåt utan AC så jag svettades som gris men kunde sparka lite boll med ungarna i gångarna och tjafsa om priserna. Jajajaaa, jag vet, det är både imperialistiskt, kolonialistiskt och säkert också genusmässigt feltänkt men det ÄR trevligare och jag prutar inte särskilt hårt så jag inbillar mig att kvinnan jag köpte skjortorna av tjänade ganska bra på mig. Mina "prutningsförsök" kan låta såhär:

- how much för the shirt

- 220 baht (knappt 50 spänn)

- Do you have in XL?

- yes, nice size for you.

- 2 for 400?

- yes!

Hon svarar lite för snabbt och ivrigt där på slutet för att det ska vara en lyckad prutning. Å andra sidan, det är bara pengar vi pratar om och för mig väldigt lite pengar så det gör inget. Och bara titta på skjortan, fiiin!


Middagen intogs på ett ställe med karaoke/djävulsdyrkarhörna, starkt som satan som vanligt men sjukt gott. Bara bra att rensa näsan på kvällen.

Kvällens "snack attack" utgick från havets läckerheter och var riktigt gott nu när jag lärt mig att spicey faktiskt betyder spicey.


Till slut ett erkännande:

Gårdagens bild på bönbågarna blev inte helt lyckad. Den antyder saker som inte har hänt, inte kommer att hända, inte ens fantiseras om. Jag ber om ursäkt.


Så wat dee, khrap!


Published with Blogger-droid v2.0.4

lördag 21 april 2012

kokt kräfta på stranden

I dag vaknade jag sent och låg dessutom kvar och drog mig på rummet och njöt av svalkan från AC:n. Allt vatten de första två dagarna jag varit här maskerade väldigt väl att det är ganska varmt; minst 35 grader, och jag svettas som en gris så fort jag kliver utanför dörren.


Dagens uppdrag var alltså att så snabbt och smidigt som möjligt ta mig till stranden, in under ett parasoll och beställa en kall öl.

Kl. 13.15, mission accomplished.

Kl. 13.30, en kall Leo på bordet.


Sen blev det inte så många knop gjorda. Jo, jag var i och bada.


Du vet hur det är i Sverige när man går i vattnet, oavsett hur varmt väder och hur länge det varit varmt väder så är det ändå kallt. Sådär så att man drar efter andan när vattnet når upp till ... "midjan".

Här blir man bara blöt. Det är allt.

Svalkan kommer efteråt när man sitter med blöt t-shirt i vinden. Sen torkar man på två minuter men då är det bara att gå i igen.


Stärkt av det faktum att jag inte bara överlevt gårdagens "moppemat" utan att den även var fantastiskt god gjorde att jag vågade mig på ett nytt försök. Efter att ha beställt kycklingspett och ris visade det sig dock att den här farbrorn inte hade några grönsaker. Eftersom jag är svensk ville jag inte ställa till med besvär och avbeställa och krångla. Sånt är ju bara pinsamt, dessutom åt jag faktiskt 3 skivor tomat till frukost, det borde räcka för en riktig karl.

Samtidigt misstänkte jag att jag inte skulle bli riktigt mätt så jag passade på att botanisera bland Thailändska snacks. Det blev bönbågar (istället för ostbågar) och chips med algsmak, smakade helt ok tillsammans med några bira.


Solen tar bra här nere har jag märkt, fräs i nacken när solkrämen sköljdes bort under Songkran...smart drag att köpa SPF 50 i morse.


Sa wat dee, khrap!


Published with Blogger-droid v2.0.4

fredag 20 april 2012

Du luktar barnpuder

Galet, galet, galet! Fullständigt galet och helt hysteriskt kul!


Songkran handlar egentligen om att tvätta bort det gamla året och möta det nya ren och fin. Man smörjer vitt talk eller barnpuder i ansiktet på varandra för att härma munkarnas välsignelse. Men nu är det mera ett stort Vattenkrig taget till olympiska nivåer. Ett kärleksfullt vattenkrig eftersom det är en vänlig gest så alla är med.

Coola, stentuffa polisen, brandkåren. Alla är med. Alla häller vatten på varandra eller skjuter med vattenpistol på varandra och önskar GottNyttÅr.

 

Det märks direkt när bilkaravanen med munkarna kommer; musiken stängs av och thailändarna skyndar sig fram med vatten som de försiktigt häller över munkarna sen för de samman händerna och böjer vördnadsfullt huvudet. Munkarna i sin tur doppar en bamburuska i vatten som de tidigare hällt över en Buddhastaty och skvätter över folk och daskar försiktigt folk över huvudet. Eller hårt om de glömt ta av sig solhatten. Jag har blivit välsignad av tre munkar så nu förväntar jag mig ett grymt 2012!


När de åkt förbi drar festen igång igen, ännu vildare, nu är vi ju alla välsignade och renade, gott om utrymme för nya synder alltså. För att orka röja loss som de gör dricker thailändarna Hong Thong, man häller upp i kapsylen om man vill vara fin i kanten, annars halsar man, sen tjong ner med skiten. Och eftersom asiater inte är kända för att tåla starksprit så blir de kastrullfulla och röjer loss som galningar. Antingen med riktiga band eller med karaoke och eftersom grannbaren också har karaoke 5 meter bort så gäller det att spela högst!


Jag har aldrig blivit nypt så mycket i baken tidigare, inte ens i på midsommar i Leksand!


Kvällen avslutades med käk från den här killen, jäkligt gott och eftersom jag fegade och bara tog en liten röd piri-piri så var det bara jävligt starkt. Japp, kyckling, så nu väntar kanske salmonella och döden men vafan, jag är vaccinerad både kors och tvärs så det bör gå bra.


Published with Blogger-droid v2.0.4

torsdag 19 april 2012

Håkan i Thailand

För en gångs skull var jag ute i god tid. Tvättat klart, packat, blivit vaccinerad tagit bussen till Arlanda blivit uttråkad...2,5 timme kvar... druckit den överprisade koppen kaffe och var nu på väg ombord. Flygplanet är hur stort som helst, som en fotbollsplan inuti. Eller två.


Jag hamnar bredvid Kjelle från Pajala som bör i Västerås. Hörttu, satan han var en jävel på att perätta historier, Vischt-gesten, Red Bull-domännamnet och AHA, han har ägt rättigheterna till dem alla. Nu är det ett Mullbärste från Thailand som gäller och kampen går mot Lipton och de stora grabbarna.


10,5 timmes flygning gick fortare än jag trott och passkontrollen gick snabbt och smidigt. Sen buss till Pattaya och Nature View Hotel. Som tur var hade jag pratat med två danskar som också skulle till Pattaya, de hade fuskat och förberett sig med karta och adressen till sitt hotell. Som tur var hittade jag adressen till mitt hotell i ett mail och deras hotell låg nära mitt så vi skulle dela taxi. Vid bussens ändhållplats fuskade de igen och tog en vanlig taxi med dörrar. Jag råkade visst säga ja till mopedtaxi. Med en pruttfull förare. När han vände sig om och frågade "whääll aa jå flom" gick min promillegräns över det tillåtna enbart på ångorna från hans Mekongwhiskyandedräkt.


OK, det där med Mekongwhisky hittade jag på mest för att det lät coolt. Men under turen på bönpallen genom den "intressanta" Thailändska trafiken hann jag tänka ut att jag skulle försöka landa på axelväskan när vi gick omkull. Om vi gick omkull.


Jag överlevde och efter att ha kuckelurat i lobbyn en stund dök Pär-från-jobbet upp, hur kul som helst! Lite käk och snabbkurs i Thai (song=2, sam=3) drog vi ut för att fira Thailändskt nyår; Songkran. Blött, geggigt och ruskigt kul. Vattenkrig är ju skoj som helst men ... tametusan sitter det inte en blek, skäggig engelsk gubbe i varje gäng och tar i lite för mycket. Alltid i ansiktet, helst ögon och öron. WTF, dude, det är ingen tävling så rela-la-laxa och chilla lite. Lixom.


Skönt  att det är minst 35 grader varmt  så det inte gör något att bli dyngsur :-)


Published with Blogger-droid v2.0.4

måndag 16 april 2012

Tankar till TEC

Fy fan. Jag tar det en gång till, fy fan. 1 dm snö, blött, kallt och geggigt. Min debut på TEC kunde gått bättre om man säger så; jag gav upp efter 6 mil.

Jag vill att löpningen ska vara rolig och njutningsfull, utmanande javisst, men någonstans måste det vara kul också. Inte nödvändigtvis ”hahahaha, å så fantastiskt”-skoj hela tiden, det blir svårt på en distans över 16 mil, men njutningen i utmaningen måste finnas där.
Och i lördags var det faktiskt inte kul alls.
Någon gång.
Överhuvudtaget.

Eller, jo, det var det. Fantastiska funktionärer och glada Täbybor som hejade runt banan jackade upp mungiporna och de där 20 minuterna på en nyskottad grusväg med solen vackert blänkande i Rönningesjön var också bra. Men det räcker inte om jag ska orka hålla på i uppåt 30 timmar. Belöningen och glädjen av att genomföra övervägde inte slitet och att vara dyngsur efter 4 minuters löpning.

Så jag vek in skägget, hoppade av, gav upp, bröt ihop … DNF.

För mig är det nästan lite obegripligt att det fanns någon som genomförde distansen överhuvudtaget och inte nog med det, Anna Grundahl, IF Linnea, passade även på att sätta rekord för kvinnor med tiden 17:30:58, 6:32 min/km. Det är bara att titta på bilderna och bli imponerad.

Stor svettig, dyngsur löparkram till alla er som genomförde, vi ses nog nästa år och då tänker jag inte vika ner mig.


Foto: Stefan Manning

























Foto: Stefan Manning


Foto: Stefan Manning