Om mig

Mitt foto
Nyfiken skånepåg som hamnade i Stockholm men nu flyttat vidare och bor i Leksand. Det är kul. Har sprungit några ultralopp, det är kul. Har köpt klofiberräcer och cyklar en del, det är kul. ... men jag rakar nog inte benen ... ännu ... Den Stora Utmaning 2011 var Järnmannen i Kalmar. Triathlon är så roligt att jag gör en IronMan varje år, det är kul.

fredag 21 oktober 2016

Washington, the Donald, here I come again

Peter och Emma bor kvar i Washington. SAS hade kampanjpriser på flyg till Washington. Det är kul att resa och jag behöver ju komma iväg lite med jämna mellanrum... såklart att jag drar till Washington igen!

Torsdag 13/10
Resdag; efter en lugn start på veckan blev det såklart lite rusning framåt lunch på torsdagen, inte så att det gick överstyr, men ändå skönt att kunna cykla hem, hämta väskan och traska ner till kvart över tre-tåget från Leksand och bara lämna XL Bygs reklamation till Thomas. Den här gången hade jag fuskat och packat väskan dagen innan så allt som behövdes var att vattna blommorna innan jag gav mig av. Dessutom hade jag tur att min fantastiska BallerIrina åkte med samma tåg till Borlänge, så jag hade trevligt sällskap första delen av resan.

Tyvärr hoppade BallerIrina av i Borlänge och en grinig, gapig gubbe med blåtandsheadset hoppade på. Och låt oss säga så här, utvecklingen av mobiltelefoner och headset är inte är bra för vare sig humör, ljudnivå, omgivningen eller den allmänna stämningen i tågkupén. Men det är ganska kul att tjuvlyssna. Det visade sig till slut att anknytande tåg 2158 från Sala inte var inställt i alla fall och gubben hade inte behövt svära och skrika "fyyyrkant för i helvete" åt SJs automatiska kundservice.

Jag kom i alla fall fram till Arlanda till slut och mitt "hotell", Jumbo Stay!

Nattens inkvartering, ett flygplan! 

Jag ska bo i rum 715 för rum 747 var tyvärr upptaget... 


...men jag är ganska nöjd med min "jet turbine suite", det är motorn till höger som är min.



Rummet är inte mycket större än poddarna på de japanska mikrohotellen.

Utsikten från sovrumsfönstret i min jetmotor var passande nog över en transportväg mellan olika start/landningsbanor så det brummade förbi ett flygplan med lite jämna mellanrum. Jag hade öronproppar med mig så när jag tröttnat på min utsikt var det lätt att somna.

Passande utsikt, det syns lite dåligt kanske men det är ett SAS-plan som kör förbi utanför sovrumsfönstret.

Fredag 14/10; frukost i flygplanet och även om det kanske är lite fånigt så är det samtidigt kul att de har Jumbo Stay och flygplanet-loggan på nästan allt. Jag fnissade lite till frukosten i alla fall och den japanska surfer duden mittemot såg ut att hålla med. Han log i alla fall och nickade intensivt.

Jag gillar detaljerna.
Det är något speciellt med att resa, och även om Ryan Air och Norwegian gör sitt bästa för att omvandla det till vilken tradig bussresa som helst, så är det något speciellt med att flyga. Jag tycker verkligen om känslan av att vara på väg någonstans, att vara i rörelse, på väg till något. Det där att bryta vardagslunken och göra något annat. Samtidigt vill jag såklart inte resa hela tiden, ibland måste jag få komma hem och landa (höhö, landa...höhö) mellan varven, jag har inte bott så länge i Leksand men det känns verkligen som hemma nu och det är skönt att komma hem efter att ha rest.

fniss, det är lite såhär som jag känner för att resa


Det är stor skillnad att resa privat och i jobbet, privat vill jag ha god tid på mig och känna att jag har all tid i världen. Gott om tid att ta det lite lugnt, ta en kaffe eller en öl på flygplatsen, bara sitta och hänga och titta på mina medresenärer, ta den obligatoriska dåliga selfien med flygplanen i bakgrunden och bara ... strosa runt och mysa. Insupa atmosfären.


Den obligatoriska, dåliga selfien i motljus med flygplan i bakgrunden som en alltid måste ta på Arlanda, Det är sen gammalt. 

Pratade lite kort med en farbror i kön till Starbucks på Arlanda om att Bob Dylan fått Nobelpriset, vi var väl lite kluvna; å ena sidan lite kul och oväntat, å andra sidan en vit farbror i hatt. Igen.

Min hyllning, i det lilla, till Mr. Zimmerman.
Sen var det dags att gå ombord på flyget till Köpenhamn där jag skulle byta till planet till Washington, allt resande gick bra och vi landade lite före tiden på Dulles International Airport på fredag eftermiddag.

När man flyger så får man! Bara det är efter kl. 8 på morgonen ... och  egentligen ska det vara en gin och tonic.