Jag vill att löpningen ska vara rolig och njutningsfull, utmanande javisst, men någonstans måste det vara kul också. Inte nödvändigtvis ”hahahaha, å så fantastiskt”-skoj hela tiden, det blir svårt på en distans över 16 mil, men njutningen i utmaningen måste finnas där.
Och i lördags var det faktiskt inte kul alls.
Någon gång.
Överhuvudtaget.
Eller, jo, det var det. Fantastiska funktionärer och glada Täbybor som hejade runt banan jackade upp mungiporna och de där 20 minuterna på en nyskottad grusväg med solen vackert blänkande i Rönningesjön var också bra. Men det räcker inte om jag ska orka hålla på i uppåt 30 timmar. Belöningen och glädjen av att genomföra övervägde inte slitet och att vara dyngsur efter 4 minuters löpning.
Så jag vek in skägget, hoppade av, gav upp, bröt ihop … DNF.
För mig är det nästan lite obegripligt att det fanns någon som genomförde distansen överhuvudtaget och inte nog med det, Anna Grundahl, IF Linnea, passade även på att sätta rekord för kvinnor med tiden 17:30:58, 6:32 min/km. Det är bara att titta på bilderna och bli imponerad.
Stor svettig, dyngsur löparkram till alla er som genomförde, vi ses nog nästa år och då tänker jag inte vika ner mig.
 |
| Foto: Stefan Manning |
 |
| Foto: Stefan Manning |
 |
| Foto: Stefan Manning |
2 kommentarer:
Ser ut som det brukar göra på Novemberkåsan. Men, var är bågarna?
Tror inte det fanns ostbågar i växlingsområdet men jäkligt goda chips :-)
Skicka en kommentar