Det blev en stökig Mara i år men tre räddande änglar gjorde att jag kunde ta mig i mål i alla fall.
Efter 15,5 km sprack en blåsa på en tå, som tur var så vältajmat så det var precis utanför ett sjukvårdstält och där stod ängel nummer ett. Och tänk vad kvinnor i uniform är vackra, även om uniformen bara består av en röd jacka, eller var det för att hon hade en rulle med sporttejp och min tå sved så in i hundan. Hon drog ett varv med tejpen runt...ringfingertån eller vad fan den heter. Den lille tjocke som sitter bredvid lilltån, ni vet...
Det funkade i alla fall och jag sprang vidare.
Ute på Djurgården började magen krångla lite, vet inte om den inte gillar Maxim men krånglandet blev till knorrande, och knorrandet övergick till gurglande. Och precis då stod räddande ängel nummer två framför mig. Snabbt in på en Baja Maja och med sportdryckskrånglande mage blir besöket inte långvarigt. Man behöver inte ha nån tidning med sig om vi säger så.
Det funkade i alla fall och jag sprang vidare.
Även om det inte var grisvarmt i år så svettas man kopiösa mängder, eller jag gör det i alla fall, och det innebär att man svettas bort en massa salter ur kroppen. Efter 3 mil ungefär var jag ganska urlakad och risken för kramp började komma krypande. Det nafsade lite lätt i vaderna, sådär, men vid Dramaten kom ängel nummer tre tassande med en ½ liter resorb. Maria W heter hon och jag har lyckats övertala henne i förväg att langa dricka vid 3 mil. Jag sprang och spanade med lång hals i 500 meter utan att hitta henne … men helt plötsligt så tassade hon bredvid mig med resorben. Den räddade mig sista milen, utan den hade jag inte haft stumma ben på Norr Mälarstrand utan troligtvis kramp.
Det funkade i alla fall och jag sprang vidare
På Norrmälarstrand dök en ängelbubblare upp, Karolin med gummistövlarna fick sig en saltsträv och svettig halvkram efter att ha sprungit om kapp i hundra meter. Jag gillar när snygga tjejer springer efter mig :D
Summa sumarum, stökig Mara i lite ojämt tempo och störningarna gjorde att det inte gick så fort som jag hade önskat, tappade säkert 10 minuter på tå och toa men det kändes ändå bra sista biten. Nästa år, DÅ jäklar.
